wārsprāhho

wār-sprāhho* 2, wārsprācho*, ahd.?, sw. M. (n): nhd. Logiker, Dialektiker; ne. logician; ÜG.: lat. (dialecticus) Gl, (sophista) Gl; Q.: Gl (13. Jh.); I.: Lüt. lat. sophista?; E.: s. wār (1), sprāhha, sprehhan